Vi börjar bli redo.

Hundarna har sovit hela dagen. Jag har däremot absolut inte sovit. Vid 7 imorse var jag upp för att tvätta, därefter har jag scannat bilder, färgat håret, packat, pratat i telefon för att lugna ner mig, packat mer, pratat i telefon, packat, pratat i telefon… Jag blir ett sånt otroligt nervvrak när det kommer till packning och planera resa.

Men, imorgon bär det av. Då åker vi på en utställning som salukiringen anordnar. Engelsk domare, vilket brukar kunna betyda att domaren gillar ”min typ” av saluki och tittar man på vad domaren fött upp för hundar själv (han är salukidomare) så känns det som om det inte borde gå allt för uselt iaf. Fast egentligen bryr jag mig ju inte så mycket om sånt där. Jag vet ju vad jag tycker om hundarna och det enda som kan få mig bitter är om domaren kan välja mellan sunda och välkonstruerade hundar och osunda hundar som inte är rastypiska alls och då väljer att döma fram det sistnämnda. Skulle fina hundar vinna över mina hundar så gör det mig absolut ingenting.

Så vad hoppas jag på av morgondagen?
Jag hoppas på att få tid att umgås lite med alla vänner som kommer dit från olika delar av Sverige och Norge. Jag hoppas att alla hundar är på bra humör. Jag hoppas att det går bra för mig att visa de fyra hundar som jag ska visa och jag hoppas att vädret blir bra och att det kommer gå att få med sig massor av foton hem från utställningen.

Men, framförallt hoppas jag på att vi ska hitta dit. Min vägbeskrivning är minst sagt ordentlig. Jag har kollat på eniro och google maps, vanliga kart-läget och streetview, skrivit upp eniros vägbeskrivning och kompletterat med sådant som kan vara bra att hålla utkik efter.

Nu ska jag försöka få lite sömn. Om 7½ timme blir jag hämtad.
Håll tummarna för oss!

Gamla hundar.

Senaste dagarna har jag haft fullt upp med att scanna in gamla salukifoton. Min granne MajLis råkar nämligen ha massvis av fina bilder och nu har jag kidnappat en scanner så att det går att visa dem för resten av världen också.

Är ni inte intresserade av att se gamla svenska salukis så kan ni helt låta bli det här inlägget. Är ni intresserade, läs och titta! Klickar ni på bilderna så blir de större.

Först ut är Cavve, född -98, en av de första salukisarna jag delade säng med på kennel Khalil. Han blev sedan pappa till en kull valpar och där fanns bland annat en tik som kallades Siri. Hon var en av mina första riktigt stora salukikärlekar och det var från början tänkt att jag skulle ta hem henne istället för Zala. I stamtavlan hette han Khalils Itawa Ben Geshed Schariar, hans dotter Siri hette Dabkas Asjadiy. Cavve hade även en syster kvar på Khalil, Shiva, och hon var också helt underbar.

Nästa hund är Zadi, Dervisch Cherazade. Hon är född 1981 och på flera bilder jag sett på henne har hon varit så lik Zala att jag lätt skulle kunna tro att det var min Zala på bilderna, om det inte var för att bilderna var på tok för gamla för att det skulle vara möjligt. Zadi fick två kullar på Khalil och Bettan (som har kenneln) var så kär i sin fina tik att alla Khalils cremefärgade tikar fick heta Cherazade i stamtavlan sedan, allt för att hedra denna fantastiska hund. Det är därför min Wahidah heter Khalils Wahidah Cherazade Bint Zala i stamtavlan.

Längst till vänster har ni Zadi, sedan kommer hela hennes J-kull (förövrigt den snyggaste kullen som Khalil fött upp enligt mig) och längst till höger sitter Zadis mamma och mormor!

Och så kan vi avsluta med en bild på en av J-hundarna. Kanske Jadaba, jag är inte helt säker på det. Skulle ni vilja se mer gamla foton osv? Hojta till så kan jag fixa det. Jag har hur mycket foton som helst nu.