Hur mycket motion behöver en vinthund? Hur mycket motion behöver en saluki, en whippet eller en greyhound? Visst nöjer de sig med att gå koppelpromenader runt huset och sedan få springa lite i någon inhägnad, de springer ju av sig självt och sover sedan när de kommer hem?
Jag vet inte riktigt varför folk fått för sig att en vinthund, en aktiv jakthund som ska kunna springa länge och röra sig mycket, är en hund som inte behöver röra på sig. Javisst, de springer gärna, fort och mycket så fort man tar av dem kopplet, men behöver hunden aldrig promenader eller lite hjärngympa för det?
Mina hundar får väldigt varierande motion. Vissa dagar (framförallt de där dagarna med konstant ösregn) blir det mest småpromenader. Vissa dagar har vi vilodagar och går bara till närmsta rastgård så att de får sträcka lite på benen och själva välja hur mycket de ska röra sig. De flesta dagarna går vi 5km, hittar något ställe för lösspring och några dagar varje vecka tränas lite tricks eller liknande. Vissa dagar går vi längre, ungefär en mil. Fortfarande med lösspring någonstans.
Vad jag märker är en enorm skillnad i hur mina hundar beter sig hemma sedan. Ja. De är alltid lugna inomhus (med undantag för när Minah blir tokbusig, men hon är så ung). Det spelar ingen roll om vi bara går runt huset eller bara är i rastgården några minuter, eller om vi går en mil och leker i en tom fårhage. Vad som däremot varierar, är hur nöjda de är. Ligger de bara och vilar, eller sover de djupt? Verkar de vara ”bara nöjda” eller rent lyckliga? Skillnaden är enorm när man väl sett den. Så enorm att mina föräldrar som knappt kan skilja en greyhound från en afghanhund märker skillnaden. Jag tror knappast att mina hundar är unika på den punkten.
Vill folk bara ha nöjda hundar? Vill de inte ha lyckliga hundar? Vill folk så gärna ha den där vackra hunden de förälskat sig i att de struntar i vilket så länge hunden inte river huset och beter sig acceptabelt?
En sak är säker. Alla hundar, oavsett ras, behöver motion och förtjänar motion. De förtjänar att få röra på sig och då kunna bygga muskler, få bra kondition, se sin omgivning och därmed öka chansen att leva ett långt, hälsosamt och roligt liv. Alla hundar vill nog ha någon form av hjärngympa också. Om det sedan är att hårdträna lydnad i en timme eller bara få jobba lite med en aktiveringsleksak varierar såklart från ras till ras och individ till individ. En vinthund skulle bli olycklig om man försökte få den att träna så mycket lydnad som en bruksschäfer vill ha för att bli glad. Men man kan ju anpassa sig lite.
Jag hoppas verkligen att folk tänker till lite innan de köper hund, att de tänker på vad en hund kräver för att bli lycklig och inte bara ”hur man gör för att få den att bete sig acceptabelt”. För ärligt talat, är det inte finare att ha en riktigt lycklig hund av lite annan ras än man tänkt sig, än att ha en förhoppningsvis lite nöjd hund av en vacker ras?
(Finska lapphunden Kastor med min älskade Zala i bakgrunden.)
Salukitrix 