Då vet man att hundarna är lyckliga.

Idag träffade vi Angelika och Google igen. De skulle ha en träningsfri dag eftersom de ska tävla lydnad på lördag och då passade det ju utmärkt att bara gå, gå och gå.

Vi åkte till ett underbart ställe där jag först släppte Minah. Tanken var att släppa dem en och en först, eftersom det inte var inhägnat där vi var. Eftersom Minah mest satt fast i Wahidahs hals så var det ingen idé att låta henne vara lös själv. Minah och Wahidah flög runt i full fart, som i en stor cirkel runt oss, och så brottades de lite, sprang lite, brottades och var trötta. Då släppte vi även Google och sedan traskade vi iväg.

Vi gick runt i en fin skog, hundarna strosade mest runt men busade ibland. De svalkade sig i en bäck, nosade på spännande ställen, tittade på någon mötande människa och någon hund som gick en bit bort. Det kändes så lyxigt att kunna gå så, med hundarna lösa och utan att de brydde sig ett smack om sådant som de kunde ha brytt sig om som kunde gjort andra sura. Ibland kopplade vi dem, som när vi skulle gå förbi människorna som verkade ha picknick och när vi mötte en hund, men annars fick de strosa lösa i 1½ timme och åh vad de älskade det.

När vi sedan kommit hem och ätit lunch så la sig Wahidah på rygg i sängen och sov. Sådär som hon bara gör när livet är riktigt riktigt bra. Efter såna här utflykter, då vet man att hundarna är lyckliga.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och för en stund så var vi tillsammans igen…

I morse när jag vaknade så ville jag helst somna om, i alla fall när jag insåg att drömmen faktiskt varit en dröm.

Jag satt hemma vid datorn, på sängen låg Minah och Wahidah. In genom dörren till mitt rum kom Zala gåendes tillsammans med en salukikompis, en jättetjusig hanhund (såklart). Hon tittade på mig med sina vackra ögon, spatserade runt, letade upp ett tuggben och la sig tillrätta i fåtöljen. Inget konstigt med det. Hon hade ju bara varit på semester. Hon hade varit och hälsat på den snygga salukihanen och kom nu tillbaka för att det kändes onödigt att vara hos honom så otroligt länge.

Så var vi tillsammans igen. Min underbara, vackra, vackra tant. Den finaste i hela världen…
Sedan vaknade jag och jag önskar bara att man kunde få somna om eller att drömmen inte varit en dröm.