Ja, jag fick ju lite dåligt samvete idag när mina damer inte fick göra något alls. Inte för att de verkade klaga alls, men det fick bli lite träning med Wahidah ändå.
Arkiv för kategorin 'Lydnadsträning'
Månadens första träningsfilm!
Publicerade 2012/04/13 Lydnadsträning Lämna en kommentarEtiketter:film, lydnad, träning, Wahidah
För någon vecka sedan höll jag på och tragglade med att få tant Zala att förstå att man kan sitta bredvid mig. Man kan se godisen även om man inte sitter mitt framför. Det går faktiskt utmärkt. Jag insåg att jag fick skippa klossträning, jag fick strunta i att shejpa, jag fick helt enkelt leda rätt, lura, ha tokigt gott godis och försöka få henne lite och lite närmare min vänstersida hela tiden.
Nu. Nu klarar min tant både högersväng och vänstersväng i fotgåendet, och sätter sig utan att jag säger sitt. Hon är alltså helt otroligt tokigt duktig, min fina, 11åriga saluki.
Och jag har det på film.
Såhär blev filmen som jag knåpade ihop igår samtidigt som jag skulle visa er bloggläsare hur man gör en träningsfilm. Youtube bråkade lite igår, därför visas filmen först nu, och senare idag dyker det nog upp en film på Wahidah också.
Säga vad man vill, men hennes fotgående har blivit galet mycket bättre den senaste tiden. Världens bästa tant!
Två träningsfilmer på en dag, visst gillar ni det? Jag gillar det i alla fall!
Det blev alltså Wahidahs tur efter att Zala hade fått tänka lite. I filmen kan ni se när Wahidah får för sig att ”tass” betyder att man ska klättra upp på mig (och det var så kul att hon faktiskt får fortsätta ha det så…), ni kan se hur hon faktiskt förstår att man ska sitta framför mig och sedan lite vanliga tricks osv.
Det var nog länge sen ni fick se någon träningsfilm på Zala. Idag filmade jag oss lite i alla fall, och nu börjar hon verkligen bli bättre på fritt följ än tidigare. Hon är allt bra söt, min tant. Lite kul också att hon nu kan lägga sig utan att sitta först, det gjorde hon aldrig förut.
(senare ikväll lägger jag ut en film på Wahidah också)
Idag tränade vi lite lydnad, Wahidah och jag. Full fart och jösses vad taggad hon var! Fiskgodis är tydligen väldigt, väldigt gott och att inte ha tränat på flera dagar är tydligen bra det med.
Lite fritt följ med supertaggad W som var helt underbar. Jag försökte röra i alla fall högra handen när vi gick, för att försöka se lite mindre stel ut.
En inkallning, i full fräs på första kommandot och sedan slängde hon sig ner bredvid mig.
Ungefär där tog det bra slut. När vi skulle köra ställande under gång (vilket jag tänkte ta innan läggande under gång), så fick hon för sig att ”stå” betyder ”ligg” och körde flera klockrena lägganden… Nog för att jag tränat som en idiot på att få det att fungera med läggandet, men jag vill ju inte att hon lägger sig när vi ska köra ställande. Nåja, jag fick till ett ställande i alla fall och sedan körde vi läggande som det skulle vara.
Därefter hjälpte min pojkvän till genom att komma fram med apportbocken till mig, för att försöka få det så tävlingslikt som möjligt. Det märktes att Wahidah blev förvirrad när han kom fram till oss (kanske är det där problemet ligger?) men, hon apporterade ändå klockrent tre gånger och fick superbelöning alla tre gånger. Sista gången lekte vi dessutom som dårar med hennes kanin och jag såg till att inte ha något gott i handen eller så under tiden. Det kan nog bli bra det här.
Nu är det bara att hoppas på att hon är lika pepp på söndag, när vi ska tävla för sista gången i år. Inga långa promenader idag och total vilodag imorgon. Då borde hon ha energi i alla fall.. ÅH, jag vill så gärna att det ska gå bra…
Här kommer filmklippen som jag lovade er tidigare.
Först lite träning med en ung dåre som nog var lite trött i huvudet efter helgens lydnadstävling. Sen när betyder ”sitt” att man ska krypa framåt och sedan leka inkallning?
Sedan tränade jag lite med tant Zala, och jag tycker faktiskt att hon är duktig! Hon är väl fortfarande inte jätteduktig på att vara bredvid mig utan är helst framför, men tja, det går åt rätt håll! Sedan insåg jag mitt i träningspasset att jag vissa gånger säger ”stanna” istället för ”stå” när jag vill att hon ska stå. Inte konstigt om inlärningen går segt då…
När Johanna och Curre kom hit så gick vi direkt till en övergiven fotbollsplan och tränade lite. Curre var trött efter gårdagens klickerkurs och ville inte alls, så Johanna ägnade tiden åt att låna min kamera och leka fotograf istället.
Wahidah, ja jösses vad hon var taggad! Trodde nästan att hon skulle explodera av energi och det var så kul att jag inte kunde annat än skratta åt henne. Noggrannheten vid linförigheten blev det lite sisådär med, men hon klarade de flesta svängar, helt om halt osv bättre än vanligt just för att hon ville vara med. Det var det jag ville fokusera på också.
Läggande under gång gick så otroligt bra. Pang i marken på första kommandot. Bara sådär. Hade det varit tävling hade vi fått 9 eller 10 poäng. Så bra var det.
Likadant med inkallningarna. Jag var lite orolig att hon faktiskt skulle explodera och passa på att springa sjuttio varv runt planen när hon väl fick springa, men icke. Hon kom istället snyggt på första kommandot, rivstart, full skuttfart till mig och perfekt avslut. Avståndet som vanligt för kort för att hon faktiskt ska kunna utnyttja att hon är en snabb hund. Skulle nog behöva iaf 50 meters inkallning för det.. Kanske något att testa till nästa träningspass?
Vi körde även apportering en gång. Hon tar med viss tvekan, men hon tar den på första kommandot. Tydligen har apporten blivit tråkig, men jag försöker göra den kul genom att leka som fan med gosedjurskaninen efteråt. Lagade den idag igen för att verkligen kunna leka ordentligt. Det var uppskattat!
Och så lite bilder! Klicka på dem för att se dem i större format:
Bonusbilder:
Pojkvännen kom över hit en liten stund nu ikväll. Wahidah reagerade som vanligt. ”HOPP SKUTT HOPP!” och svans viftande värre än en galet glad golden retriever.
Jag utnyttjade glädjen, stängde in Zala och pojkvännen i mitt rum och tog fram Wahidahs favoritgosedjur. Kaninen. Vi lekte lite, jag kommenderade fot, tog fram apportbocken och bad henne apportera. Hon tog apporten och fick sedan leka som en tok med kaninen. Två gånger gjorde vi det.
Andra gången kom jag på varför det nog skiter sig på tävling. Vi har tränat fel. TROTS att min vän Hanna påminde oss om det redan i början av sommaren förra året, så har jag nog inte helt kommit tillrätta med det. Problemet är att det här felet är mer diskret än tidigare. Jag har inte sett det förrän nu, när jag tittar på några av alla våra filmer.
Vid apporteringen i klass 1, så ska hunden sitta bredvid föraren. Apporten hålls framför hunden och när man sedan säger ”apport” så ska hunden ta apportbocken. Om hunden tar den innan man kommenderar, kan man inte få högre poäng än 8. Om hunden inte tar den alls, så får man såklart en 0a.
När vi tränar gör vi nu alltid på samma sätt. Wahidah sitter bredvid mig, jag håller apportbocken, så fort hon släpper mig med blicken och tittar på apporten så säger jag åt henne att ta den. Hon tar den och håller den fint. OM jag däremot väntar en stund, låter henne titta och fundera och sedan kommenderar. Inte fan tar hon den direkt då, och visst är det då som hon tuggar mer.
På tävling tar det alltid en halv evighet från det att man håller upp apporten tills att hunden får ta den. Wahidah hinner börja visa intresse för den, undersöka den och tröttna på den under den tiden…
Det kommer nog bli mycket lättare nästa år, när reglerna ändras så att man får ge apportbocken till hunden på en gång. Jag längtar. Jag vill ha såna regler nu. Hur fan ska man lyckas hålla hunden intresserad av en jävla pinne som den inte får göra något med förrän en halv evighet efter att hunden konstaterat vad det var för något?
Det kändes lite väl mycket med fyra nya blogginlägg på en dag, så igår skrev jag om träningen och sparade på datorn för att senare kunna lägga upp här i bloggen.
Såhär skrev jag igårkväll:
ÅH vad jag älskar min Wahidah nu! Igen!
Solen kom fram på himlen, hundarna var lite rastlösa (mest pga att det började närma sig matdags) och jag var träningssugen. Såå, jag gick ut med dem för att träna med Wahidah. Återupptäckte en gräsmatta som vi inte ens gått förbi på över ett år och tänkte att det blir perfekt. Vi behöver öva på att köra lydnad på gräsmattor, på nya platser och på blött gräs. Eftersom det regnat tidigare under dagen så var gräset fuktigt. Dessutom nyklippt och fröken W älskar att äta gräsklippsgräs (vilket hon inte får..). Perfekt, helt enkelt.
Målet var att köra igenom alla moment ur klass 1 som var möjliga och med så lite belöning mellan momenten som möjligt. Allt för att få det tävlingslikt. Det blev alltså samtliga moment förutom tandvisning och hopp över hinder.
Platsliggningen gjorde jag ”lätt” på så sätt att jag inte stod långt bort och bara en minut, men med tanke på Wahidahs stora kärlek till avklippt gräs så var det nog så svårt. Först kunde jag inte annat än vända ryggen till innan hon var i full färd med att äta, jag sa åt henne att hon inte fick, gången därefter kunde jag gå 10 meter och stanna innan hon började äta… Tredje gången gillt! En minut med mig 10 meter bort och – hon nosade inte ens på gräset som hon så gärna ville äta och, hon låg ner på fuktigt gräs!
Linförigheten blev lite sisådär till en början. Mellan platsliggningen och linförigheten dök det upp en otrevlig hund med osäker liten husse och Wahidah hakade på Zala med att skälla på den.. Vi tappade energin lite, men lyckades arbeta upp den igen för att få en rätt bra linförighet. Vanlig marsch, helt om halt, helt om marsch, höger om, vänster om, språng marsch och vänster om halt. Tror att jag fick med allt, eller har jag glömt något? Behövde påminna henne om att hon skulle gå fot efter högersvängen, men i övrigt flöt det på riktigt, riktigt bra. Älskade hund!
Sedan körde jag ställande under gång, inkallning och läggande under gång. Jag kommer aldrig ihåg vilken ordning allt det där kommer i, men det spelar inte så stor roll känner jag. Ställandet gick klockrent, förutom att jag började gå innan Wahidah var beredd och jag fick ta om starten. Inkallningen fick jag köra två gånger. Först var jag tvungen att ropa på henne två gånger för att få henne att komma vilket hon dessutom gjorde i långsamt tempo, då fick hon ingen belöning utan vi körde igen. På första ropet kom hon i bra fart och satte sig snyggt! Belöningsdags! Läggande under gång gick inte alls i början. Wahidah ställde sig, jag tog med henne, Wahidah la sig lååångsamt efter dk och även där, tredje gången gillt! Då blev det helt okay med snabbheten och inga DK behövdes. Belöning igen!
På vägen ut från vår lilla träningsplan körde jag sedan lite lätta tricks, bara för att som alltid avsluta med något bra. Har dessutom kommit på att jag alltid kör med samma tricks. Kanske bra för att visa henne att ”nu är vi klara”? I alla fall om jag aldrig kör dem mitt i ett träningspass…
Som avslutning kan jag säga att jag är riktigt nöjd! Vi har ju våra saker att träna vidare på. Snabbheten, uthålligheten, inkallningen och läggande under gång framförallt, menvadsjutton, vi är bättre nu än för några veckor sedan! Imorgon sticker jag till brukshundklubben och kör läggande under gång och hopp över hinder. Om det går bra så kör jag nog inget mer den här veckan innan det är dags för tävlingen på lördag. Jag vill inte tjata ut något och på några dagar så lär hon inte tappa något.
